Åh, ö!

Det är lite synd om svenskan. Det stackars språket får utstå ett ständigt ihärdigare flöde av ondsinta kommentarer angående dess torftighet i förhållande till vår tids lingua franca – engelskan. Men svenskan har någonting som engelskan inte har, nämligen ordet ”ö”. 

Skriftspråket har ingen avbildande tendens i sin uppsättning av tecken, eftersom det syftar till ljud som vi sedan sätter ihop till ord som får representera ting och företeelser i vår världsbild. Men det är det som är så fantastiskt med ordet ”ö”. Det går emot alla de vedertagna uppfattningarna om att ett ord aldrig ser ut som det som det ska beskriva. För ordet ”ö” ser väldigt mycket ut som en ö. Och det är förjävla vackert.

Klå det era jävla anglofiler.

// Gomi

Hejdå bohem, hej hipster!

SVT:s Kobra är en av huvudanledningarna till att jag med glädje betalar min TV-licens. Finare kulturmagasin får man leta efter. Tyvärr lider Kobra, precis som större delen av skiten som visas på TV, av en grav Stockholmscentrering. När någonting händer i Sverige händer det inte i Sverige, utan i Stockholm. Resten är ju bara landsbygd, befolkad av en trög pöbel.

Hursomhelst, trots sin huvudstadskåthet är det väldigt värt att se det senaste avsnittet av Kobra som undersöker kommersialiseringen av bohemen, vilket har skett både t.ex. genom modestilen "boho-chic" och inflyttandet av välbärgade, sliskiga mediamänniskor i områden som tidigare varit genuint "bohemiska" (vad nu det är). Soho & Greenwich Village i New York och Södermalm i Stockholm tas upp som exempel på detta. Trots att producenterna glömmer bort södra Sveriges största stad och utvecklingen i dess föredetta bohemområde - Möllan - så är det ett förjävla bra avsnitt som man med gott samvete kan ägna 27-28 minuter åt att titta på.

// Gomi