Min verklighet

Dag för dag
Nya möten nya idéer
Vissa tar man med sig
Andra lämnar man kvar
Försöker hitta ett tillfredsställande svar
Till vår egen verklighet
För de är bara vi själva som egentligen vet



//Zuri

Repor

Som en trasig vinyl skippar livet ständigt tillbaka till samma punkt
Till den delen av låten då skeppet just sjunkt
Allt går runt runt
Men tillslut kan man komma förbi
Ett kliv mot ett bättre liv
Som även de blir en loop
Också börjar allt om igen
Som en trasig vinyl skippa skippa skipp.....



// Zuri

2213

Jag står ensam kvar på toppen av den här himlakroppen
nu ska jag fira med bira och skrika ut,
- De här är min sista!
Men de finns ingen kvar som kan lyssna till mina ord
för människan har ristat sitt sista märke på denna jord.
Resan till världen topp tog tid och under mina naglar finns spår av jord.
Men utsikten var värd resan,
för nu får jag chansen till den slutgiltiga dansen.
Ackompanjerad av apokalypsen dansar jag den sista valsen.
Tills jag sätter ölen i halsen och faller till marken
bara för att finna plakatet med svaret vi aldrig lyckades lista ut
just då tar världen slut.

// Zuri

Helsingborgare - dela med er!

Hos oss råder det inga tvivel om att det i Helsingborg pyr av kulturell aktivitet, och vi publicerar mer än gärna dina serier, texter, målningar, foton, foton av grejer du gjort (graffiti, kläder, street art, whatever). Det blir ju så mycket roligare om vi samarbetar, eller hur? 

Om du känner dig sugen, maila på zurzab@gmail.com Du kan själv välja om du vill vara helt anonym, om du vill publicera dina grejer under pseudonym eller om du vill ha med ditt riktiga namn. Och nej, vi kommer inte att ta dina grejer och publicera dem som våra egna, vi är inte onda. 

Så sitter du hemma och pillar på något, maila för fan. We love you.

Programförklaring

En gång i tiden var vi många. Ett gäng som träffades på ett stamhak. Ganska så lika varandra, men fortfarande olika. Men så började folk falla bort, det stora bordet intogs istället för oss av 18-åringar med förvirrad självbild och en nyvunnen fascination för alkoholens effekter. Vad hände? Vart tog alla vägen?

 Malmö. De drog till Malmö.

Närmare bestämt emigrerade de till Möllan. Ett ställe som säkert var genuint och eklektiskt och all sån skit någon gång under 1990-talet. Men som numera är södra Nordens största hipsterkollektiv (med undantag för valda delar av Köpenhamn).

Varför stack de? För att Helsingborg suger. Hela stan är fylld av låtsasrika människor som gör sitt yttersta för att synas. De är överallt – de lattedrickande, mode- och träningsbloggande, ”liten privat butik med personlig charm och kontinentala varumärken”-iklädda arméerna patrullerar dagligen genom stadens gator och hade de skanderat hade de vrålat ”Ät ute oftare – det är du värd” eller ”tequilashots till alla – utom invandrare och homosexuella”. Deras religion är inredningsdesign och höjden av välgörenhet för dem är att billigt sälja förra säsongens blåsor till mindre välbeställda för att kunna uppdatera vårens garderob. Så okej, det kanske inte är så konstigt att folk rymmer. Men till Möllan?! Hipsterjävlarna där är ju helsingborgare, fast med andra kläder.

Nej, det enda rätta är att stanna, hålla ställningarna. För sticker alla kommer norrepidemin att sprida sig och ta över hela staden, och här finns trots allt bra grejer, det finns sådana där genuina och eklektiska delar och sticker alla med vett i skallen kommer även de att tas över av hurtiga, trendkänsliga entreprenörer som lovar att piffa upp på bakgården. 

Men det är okej, vi är kvar. Vi ska fixa det. Ni kommer att komma tillbaka.
Fuck Möllan, Welcome to High Castle.

//Gomi