Programförklaring

En gång i tiden var vi många. Ett gäng som träffades på ett stamhak. Ganska så lika varandra, men fortfarande olika. Men så började folk falla bort, det stora bordet intogs istället för oss av 18-åringar med förvirrad självbild och en nyvunnen fascination för alkoholens effekter. Vad hände? Vart tog alla vägen?

 Malmö. De drog till Malmö.

Närmare bestämt emigrerade de till Möllan. Ett ställe som säkert var genuint och eklektiskt och all sån skit någon gång under 1990-talet. Men som numera är södra Nordens största hipsterkollektiv (med undantag för valda delar av Köpenhamn).

Varför stack de? För att Helsingborg suger. Hela stan är fylld av låtsasrika människor som gör sitt yttersta för att synas. De är överallt – de lattedrickande, mode- och träningsbloggande, ”liten privat butik med personlig charm och kontinentala varumärken”-iklädda arméerna patrullerar dagligen genom stadens gator och hade de skanderat hade de vrålat ”Ät ute oftare – det är du värd” eller ”tequilashots till alla – utom invandrare och homosexuella”. Deras religion är inredningsdesign och höjden av välgörenhet för dem är att billigt sälja förra säsongens blåsor till mindre välbeställda för att kunna uppdatera vårens garderob. Så okej, det kanske inte är så konstigt att folk rymmer. Men till Möllan?! Hipsterjävlarna där är ju helsingborgare, fast med andra kläder.

Nej, det enda rätta är att stanna, hålla ställningarna. För sticker alla kommer norrepidemin att sprida sig och ta över hela staden, och här finns trots allt bra grejer, det finns sådana där genuina och eklektiska delar och sticker alla med vett i skallen kommer även de att tas över av hurtiga, trendkänsliga entreprenörer som lovar att piffa upp på bakgården. 

Men det är okej, vi är kvar. Vi ska fixa det. Ni kommer att komma tillbaka.
Fuck Möllan, Welcome to High Castle.

//Gomi